forskning3

Att Norrland kunnat hävda sig så pass väl inom strokeforskningen bygger på att en hel del av de kliniska forskarresurserna koncentrerats till detta forskningsfält.

Verksamheten har dock kraftigt begränsats av att medlemmarna av forskarlaget, särskilt de mer erfarna forskarna, har tunga åtaganden inom rutinsjukvård, undervisning och administration – ett problem som är gemensamt för nästan all klinisk forskningsverksamhet i Norrland. I detta avseende är situationen mindre gynsam än vid de större forskningssjukhusen i södra Sverige.

Forskartjänster
Ser man på förutsättningarna för framgångsrik klinisk forskning vid andra lärosäten i Sverige och utomlands, så är ett genomgående drag att man kunnat inrätta profilerande forskartjänster som gör det möjligt för disputerande att ägna sig åt forskning på heltid. Detta ger en helt annan stadga åt verksamheten. En målsättning är att skapa motsvarande förutsättningar i norra sjukvårdsregionen. En eller flera särskilda forskartjänster skulle också göra det möjligt att rekrytera lovande forskare utifrån.

Doktorandstudier
De senaste åren har glädjande nog intresset för klinisk forskning starkt ökat bland studeranden och bland yngre sjukvårdspersonal. Ett stort problem är dock att avlöna dem som vill satsa på doktorandstudier, inte minst för de unga läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter som verkar i och utanför Umeå och som periodvis behöver frikopplas för forskarutbildning och forskningsverksamhet.

Gästforskare
Alla framgångsrika forskarlag har flera gästforskare, svenska eller utländska. De utgör oftast en kraftfull forskarresurs och betyder mycket för forskargruppens internationella anseende. Strokegruppen i Umeå har just nu tre sådana utländska gästforskare. Försörjningen för dessa gästforskare är dock ett stort problem.